Berlin var trevligt förutom att det inte fanns någonstans att sitta

Vi hade inte bokat tågbiljetter från Zurich eftersom vi ville ha lite mer äventyr, backpackers bokar nog inte tänkte vi. Men vi fick plats och tågluffen fortsatte mot Berlin!

I Berlin var vi kulturella och läste på alla skyltar jättelänge (Karin som varit i Berlin förut var guide, mycket bra!), vi plankade på tunnelbanan två gånger (och var jätterädda för att bli upptäckta och hamna i tyskt fängelse), shoppade, skrev vykort till vår tyska vän Nicole, åt jättegoda hamburgare och var på en beachinspirerad bar. Den sista kvällen åt vi middag på en jättetrevlig asiatisk restaurang (”får man verkligen göra så här när man är på tågluff?” tänkte vi). Vi bodde på ett bra vandrarhem som kändes mer som ett hotell, där stannade vi två nätter.

Sammanfattningsvis en trevlig stad förutom att det inte fanns någonstans att sitta för att det låg handdukar överallt.

Under hela resan hade allt fungerat väldigt bra, vi hittade billigt och bra boende snabbt och tågen hade följt tidtabellen på minuten, men självklart måste det ju vara något problem, det hade ju varit lite för bra för att vara sant annars. Så det enda anslutningståget som vi bokat (från Köpenhamn) missar vi pga. förseningar. Jag tog det ganska lugnt eftersom jag endast har bra erfarenheter av liknade händelse (snökaoset hösten 2006 ledde till ett roligt äventyr och trevlig hotellvistelse för ”landetgänget” som var på väg hem från Norge ”SJ betalar”). Men den här gången löste det sig bra på annat sätt, vi tåg nattåget från Malmö och kom hem på fredags morgonen istället för torsdagskvällen. Skönt att vi kom hem nästan som planerat.

Det första vi tänkte på när vi kom till Sverige var att det kändes så ovant att alla skyltar stod på svenska och att alla pratade och förstod svenska. Och så kändes det ovant att alla pratade skånska.