En lektion i att kindpussas

Något som är väldigt viktigt att kunna här i Spanien är kindpussar. De gör folk hela tiden, även om man bara har stött på en bekant på gatan och pratat några minuter så måste man pussas när man möts och innan man går. Det här är mer komplicerat än man kan tro.

Vi brukar kindpussas med Simone så det gjorde vi när vi möttes den här gången också. Den här gången var Fabbe med också. Jag hade bara pratat med Fabbe en gång och jag tänkte att eftersom ingen av oss är från ett land som har kindpusstraditionen så räcker det gott med en kram. Så jag började krama honom men han tänkte att han måste pussa. Så när jag hade kramat honom började han med andra kindpussen men det blev väldigt stort avstånd mellan oss eftersom jag inte var beredd på det, plus att han är lång också så jag måste stå på tå och kramar typ hans axel och han pussar över mig. Karin som var näst på tur höll på att börja skratta för det såg så roligt ut och situationen var så stel. Hon ville undvika en liknande situation så hon står typ en meter ifrån och vinkar. Det här har Karin retat mig för sedan dess. Men jag undrar egentligen vad som var mest pinsamt.

Men! Här om dagen när vi åt på McDonald´s (endast för att det är en sak som vi pratat om hela resan om att vi måste göra innan vi åker hem och vi blev lite stressade när vi insåg att vi bara hade 3 veckor kvar), kommer Vladde förbi. Han har gått i vår skola och jobbar i närheten (vi känner oss för övrigt riktigt som VLC-bor när vi stöter på folk vi känner på stan). Vladde hade köpt blekmedel för han hade tvättat en knallorange morgonrock med en vit skjorta och nu var den helt rosa ”Men jag tvättade ju bara i 40 grader, det ska gå” hahahaha! I alla fall så bjöd han hem oss på en italiensk kaffe. Höjdpunkten var när han skrattade och sa att han skulle visa oss en grej. Vi blev jätteförväntansfulla. Han skrattade för sig själv när han gick iväg och när han kom tillbaka hade han en kockmössa på sig och skrattade ännu mer, och vi också. Men vi var även seriösa och pratade om politik. Allt på spanska, det ni! När vi skulle gå var det dags för den obligatoriska kindpussen. Eftersom vi redan hade kindpussats ett antal gånger hade jag snappat upp att italienarna börjar med höger sida medan spanjorerna börjar åt vänster. Men det hade inte Karin förstått så när de skulle pussas blev det lite förvirrat och de höll nästan på att pussas på munnen. Men de skrattade åt det och började diskutera så det blev inte så pinsamt. Men det bästa är att jag har något att reta henne för! Vi tycker dock att det var Vladde som gjorde fel, eftersom vi är i Spanien borde man ju pussas på deras sätt.

Kan även tillägga att schweizare pussas 3 gånger och de börjar åt samma håll som spanjorerna. Bara för att komplicera det lite mer för oss liksom.

När vi kom hem övade jag och Karin så att det inte skulle bli några mer missförstånd. Vi gick med ryggarna mot varandra och sen vände vi oss om och då skulle den ena säga Vladde, Spanjor, Schweizis eller Fabbe och då måste man tänka snabbt så att man gör rätt. När den ena sa Fabbe gick det bra att vinka. Så nu kan vi det här! Vi tycker dock att det lättaste skulle ju vara om man bara tog i hand eller en kram ibland.  

Hur mycket Karin än tjatar om att "Ååå jag skulle ha fotat när du och Fabbe kindpussades jättelångt från varandra!", så har vi ingen bild som passar till det här inlägget. Så det blir en på oss i stället!